Test av Glödhoppa
Det här är alltså en nyhet från Polarbröd.
"Sprakande gott med smak från förr"
Det är vad förpackningen säger.
Jag säger: mm, rullmackor - gott!
Själva brödet känns lite "dammigt" av mjöl, vilket för mig faktiskt ger en liten känsla av hembakt. "Riktiga" glödhoppor från det "riktiga" förr har jag inte smakat, så där kan jag inte jämföra något. Det enda jag kan säga är att brödet inte är totalt nedlusat av kryddor utan smakar rätt neutralt och därför egentligen passar väldigt bra till de allra flesta pålägg. Brödet är också lätt att rulla, vilket är ett plus för mig.
Kan tänka mig att köpa det här brödet igen, men samtidigt så finns det så många liknande bröd på marknaden att det är möjligt att priset kommer styra mig lite i framtiden. Glödhoppa är förvisso inte särskilt dyrt, men jag vet att det finns hyfsat likvärdigt för lite billigare. Only time can tell.
Loka Likes Passion!
...and so do I!
Har länge druckit de mer "klassiska" Loka-smakerna och varit ganska nöjd med det, men så för någon dag sedan lovsjöng en av mina bekanta de nya smakerna och, tja, jag är inte sen att prova något som får så goda betyg!
Denna gången blev det Stormy Passion Fruit.
Var den god? Ja!
Smakade den passionsfrukt? Ja! - Och förvånandsvärt mycket dessutom! Jag tyckte mig till och med ana den något sträva eftersmaken man kan känna när man äter riktig passionfrukt; mycket imponerande!
Betyg? 4 kolsyrebubblor av 5 möjliga!
Det enda jag blev lite ledsen över är att Loka tydligen har en tävling på sin hemsida där det gäller att ha en kod från en av dessa nya smaker, men på just min flaska fanns det ingen kod. Kanske har den stått för länge i butiken, vad vet jag. Men så länge den var god spelar ju det mindre roll. :)
Har länge druckit de mer "klassiska" Loka-smakerna och varit ganska nöjd med det, men så för någon dag sedan lovsjöng en av mina bekanta de nya smakerna och, tja, jag är inte sen att prova något som får så goda betyg!
Denna gången blev det Stormy Passion Fruit.
Var den god? Ja!
Smakade den passionsfrukt? Ja! - Och förvånandsvärt mycket dessutom! Jag tyckte mig till och med ana den något sträva eftersmaken man kan känna när man äter riktig passionfrukt; mycket imponerande!
Betyg? 4 kolsyrebubblor av 5 möjliga!
Det enda jag blev lite ledsen över är att Loka tydligen har en tävling på sin hemsida där det gäller att ha en kod från en av dessa nya smaker, men på just min flaska fanns det ingen kod. Kanske har den stått för länge i butiken, vad vet jag. Men så länge den var god spelar ju det mindre roll. :)
My very first tofu experience
I många, många år har jag sneglat på tofun där i hyllan, försiktigt tittat på förpackningarna, försökt klura ut hur det kan tänkas smaka, kännas, lukta... och sedan bara ställt tillbaka och gått vidare till de för mig mer bekanta matvarorna. Jag har läst recept, hört folk lovprisa, planerat att köpa och sedan glömt bort.
Igår var det dags.
Den lyckligt utvalda? Jo, ingen mindre än:
Hade dessutom hunnit leta upp ett recept från Tasteline innehållande både soja och ingefära, två av mina favoritingredienser - hurra!
1. Blötlägg champinjonerna i cirka 10 minuter. Krama ur vattnet och skiva champinjonerna.
2. Hetta upp en wokpanna med matoljan
3. Woka gul lök, svamp och ingefära i ungefär 2-3 minuter.
4. Skär tofun i fyrkantiga bitar och blanda försiktigt ner.
5. Tillsätt soja och kycklingbuljong. Låt puttra på svag värme.
6. Rör i majsmjölblandningen. Tillsätt strimlad salladslök och vitlök.
7. Strö över vitlök och ringla över sesamoljan.
8. Servera med jasminris, sojasås och eventuellt en grönsallad.
Jag skulle kunna lägga till ett steg 8 i min "hur man tillagar detta"-beskrivning. Nämligen: NJUT! Detta recept var underbart gott!
Men nu var det ju inte egentligen själva maträtten jag skulle recensera (även om den faktiskt hade fått 4/5 på min betygsskala), utan tofun. Hur var den?
Smak: I sig själv - inte så mycket. I rätten - god som attan! Hade kunnat låta det koka mer och låta sojan riktigt sugas in för extra fulländning, tror jag.
Lukt: Nja, sisådär. Min sambo med känsligare näsa tyckte (pardon my french) att det luktade "gammal j***a trollsvamp", men honom ska vi inte lita på, det var faktiskt inte så farligt. Och så ville han nog bara göra sig lite lustig.
Konsistens: FANTASTISK! Jag är en total sucker för underliga och speciella konsistenser; hur något känns att tugga på kan för mig vara det som antingen friar eller fäller en maträtt. Och det här gillade jag. Skarpt. Något svampig, pyttelite gummiaktig och mjuk. Nice. Påminner lite om ost, men ändå inte. Svårbeskrivet.
Användningsbarhet: Stor. Kan användas i soppor, grytor, wokas, stekas... hur det beter sig i ugn vet jag dock ej (kanske blir en framtida test av mig?). Att den även har en väldigt diskret smak gör också användningsområdet större, eftersom man kan få det att smälta in i det mesta.
Betyg: Någonstans mellan 4 och 5. Inte illa alls.
Igår var det dags.
Den lyckligt utvalda? Jo, ingen mindre än:
Hade dessutom hunnit leta upp ett recept från Tasteline innehållande både soja och ingefära, två av mina favoritingredienser - hurra!
Kinesisk wok med tofu och ingefära (4 port)
200 g tofu
0,5 dl matolja
1 st finhackad gul lök
2 hackade vitlöksklyftor
1 tsk färsk finhackad ingefära (jag använde malen, torkad)
8 st champinjoner eller shiitakesvamp
1 tsk kinesisk soja
0,5 dl kycklingbuljong
1 tsk majsmjöl, blandat med 2 tsk vatten
1 knippe salladslök
0,5 tsk sesamolja
vitpeppar
Till servering:
Jasminris
Sojasås
200 g tofu
0,5 dl matolja
1 st finhackad gul lök
2 hackade vitlöksklyftor
1 tsk färsk finhackad ingefära (jag använde malen, torkad)
8 st champinjoner eller shiitakesvamp
1 tsk kinesisk soja
0,5 dl kycklingbuljong
1 tsk majsmjöl, blandat med 2 tsk vatten
1 knippe salladslök
0,5 tsk sesamolja
vitpeppar
Till servering:
Jasminris
Sojasås
1. Blötlägg champinjonerna i cirka 10 minuter. Krama ur vattnet och skiva champinjonerna.
2. Hetta upp en wokpanna med matoljan
3. Woka gul lök, svamp och ingefära i ungefär 2-3 minuter.
4. Skär tofun i fyrkantiga bitar och blanda försiktigt ner.
5. Tillsätt soja och kycklingbuljong. Låt puttra på svag värme.
6. Rör i majsmjölblandningen. Tillsätt strimlad salladslök och vitlök.
7. Strö över vitlök och ringla över sesamoljan.
8. Servera med jasminris, sojasås och eventuellt en grönsallad.
Jag skulle kunna lägga till ett steg 8 i min "hur man tillagar detta"-beskrivning. Nämligen: NJUT! Detta recept var underbart gott!
Men nu var det ju inte egentligen själva maträtten jag skulle recensera (även om den faktiskt hade fått 4/5 på min betygsskala), utan tofun. Hur var den?
Smak: I sig själv - inte så mycket. I rätten - god som attan! Hade kunnat låta det koka mer och låta sojan riktigt sugas in för extra fulländning, tror jag.
Lukt: Nja, sisådär. Min sambo med känsligare näsa tyckte (pardon my french) att det luktade "gammal j***a trollsvamp", men honom ska vi inte lita på, det var faktiskt inte så farligt. Och så ville han nog bara göra sig lite lustig.
Konsistens: FANTASTISK! Jag är en total sucker för underliga och speciella konsistenser; hur något känns att tugga på kan för mig vara det som antingen friar eller fäller en maträtt. Och det här gillade jag. Skarpt. Något svampig, pyttelite gummiaktig och mjuk. Nice. Påminner lite om ost, men ändå inte. Svårbeskrivet.
Användningsbarhet: Stor. Kan användas i soppor, grytor, wokas, stekas... hur det beter sig i ugn vet jag dock ej (kanske blir en framtida test av mig?). Att den även har en väldigt diskret smak gör också användningsområdet större, eftersom man kan få det att smälta in i det mesta.
Betyg: Någonstans mellan 4 och 5. Inte illa alls.
Slutsats:
Denna tofu från alpro soya är väl värd sitt pris och jag kommer köpa den igen,
vad sambons näsa än må säga.
Denna tofu från alpro soya är väl värd sitt pris och jag kommer köpa den igen,
vad sambons näsa än må säga.
