Mandelmjöl att baka med?
Mandel är gott.
Mandel är dessutom nyttigt.
Mandel innehåller nämligen mycket kalcium och dessutom järn, magnesium, vitamin E och arginin, som alla är bra för kroppen på olika sätt.
Hmm, så varför inte baka med mandel, och varför då inte i mjölform? Mandelkubb och mandelbröd och biskvier i all ära, det var i princip allt i receptväg jag hittills lyckats hitta... men, är det ingen som experimenterat med andra bakverk?
Då är det dags för mig!
Jag provar ett enkelt recept på en helt vanlig kladdkaka, något de flesta redan känner till hur man gör, så jag lägger inte ut själva receptet i sig, om ingen skulle råka fråga.
Jag har gjort två smetar - en med vanligt vetemjöl och den andra med mandelmjöl och klickat ut i muffinsformar, för provsmakningsvänlighetens skull.
Som ni kanske kan se på denna inte alltför vackert tagna bild är det en klar färgskillnad, råkade nog tappa ner lite mer kakao i den högra, som även är smeten med mandelmjöl. Vad som inte syns är att den högra smeten även blev betydligt tjockade och kornigare än den vänstra.
Efter ugnen syns dock ingen större skillnad:
Det jag märker när jag provsmakar är att mandelsmeten känns mycket lenare och krämigare i munnen - kanske beror det på att mandel innehåller en hel del fetter som kanske sipprat ut och hjälpt till? Den "vanliga" kladdkakemuffinsen fick också en betydligt krispigare skorpa, något som kanske också beror på ovan nämda teori?
Smakmässigt är båda goda, största skillnaden ligger i hur mycket kakao som träder fram. Dock måste jag säga att krämigheten i mandelmuffinsen lockar mig mer och jag kommer nog prova att baka med mandelmjöl igen. Om inte annat så kanske detta recept, när jag vill lyxa till det. Mandel är trots allt dyrt, och många affärer har inte mandelmjöl i sitt sortiment. Jag själv använder en mandelkvarn; rekommenderas!
Mandel är dessutom nyttigt.
Mandel innehåller nämligen mycket kalcium och dessutom järn, magnesium, vitamin E och arginin, som alla är bra för kroppen på olika sätt.
Hmm, så varför inte baka med mandel, och varför då inte i mjölform? Mandelkubb och mandelbröd och biskvier i all ära, det var i princip allt i receptväg jag hittills lyckats hitta... men, är det ingen som experimenterat med andra bakverk?
Då är det dags för mig!
Jag provar ett enkelt recept på en helt vanlig kladdkaka, något de flesta redan känner till hur man gör, så jag lägger inte ut själva receptet i sig, om ingen skulle råka fråga.
Jag har gjort två smetar - en med vanligt vetemjöl och den andra med mandelmjöl och klickat ut i muffinsformar, för provsmakningsvänlighetens skull.
Som ni kanske kan se på denna inte alltför vackert tagna bild är det en klar färgskillnad, råkade nog tappa ner lite mer kakao i den högra, som även är smeten med mandelmjöl. Vad som inte syns är att den högra smeten även blev betydligt tjockade och kornigare än den vänstra.
Efter ugnen syns dock ingen större skillnad:
Det jag märker när jag provsmakar är att mandelsmeten känns mycket lenare och krämigare i munnen - kanske beror det på att mandel innehåller en hel del fetter som kanske sipprat ut och hjälpt till? Den "vanliga" kladdkakemuffinsen fick också en betydligt krispigare skorpa, något som kanske också beror på ovan nämda teori?
Smakmässigt är båda goda, största skillnaden ligger i hur mycket kakao som träder fram. Dock måste jag säga att krämigheten i mandelmuffinsen lockar mig mer och jag kommer nog prova att baka med mandelmjöl igen. Om inte annat så kanske detta recept, när jag vill lyxa till det. Mandel är trots allt dyrt, och många affärer har inte mandelmjöl i sitt sortiment. Jag själv använder en mandelkvarn; rekommenderas!
Slutsats:
Kladdkaka är alltid gott, i stort sett oavsett mjöl.
Men, mandel äter jag också gärna som det är, vilket jag hoppar över med vetet.
Men, mandel äter jag också gärna som det är, vilket jag hoppar över med vetet.
Provrum
Har i dagarna ägnat mycket tid åt att vandra mellan diverse butikers provrum med rea- och ickereaplagg och återupptäckt hur stor skillnad det är butiker emellan och hur mycket det gör för själva provupplevelsen och köplusten.
De provrum som i mitt tycke är ultimata ska ha:
De flesta butiker jag är in i har kanske två valfria av ovanstående punkter, men jag skulle gärna se att fler fyllde upp hela listan. Inte så stor sak, förvisso, bara min ödmjuka önskan.
I slutändan är det ju trots allt kläderna man går in för.
De provrum som i mitt tycke är ultimata ska ha:
- Många krokar och hängare! Man behöver plats för både sina egna kläder samt den hög av plagg man tagit med sig in. Ingen vill väl egentligen lägga sina fina, svarta byxor på golvet? Särskilt inte när det är vår eller höst...
- En stol eller pall. Antingen för att lägga ifrån sig väskan eller för att kunna sätta sig på om man har besvärliga skor på sig.
- Två speglar. En stor och en vinkelbar mindre. Den senare ska dessutom gå att få att stanna i den position man valt åt den, kan vara svårt att spegla runt sig med hjälp av den om man samtidigt måste kämpa med att hålla i och riskera att få en arm som skymmer hela sikten.
- Rena speglar (fy, H&M i Skellefteå!). Man ska inte behöva damma av dem för att kunna se sig själv. Det ger dessutom ett väldigt dåligt intryck av butiken som sådan.
- Ett ställ för provade kläder. Visst, jag kan förstå att det blir mer jobb för personalen om de måste gå tillbaka med alla plagg till sina ursprungsställen, men, tyvärr, vi kunder är ibland (eller ofta) lata och lämnar istället på första bästa plats i butiken eller kvar i provrummet. Blir ju samma jobb där? Och så blir då i alla fall jag glad och lättad om jag provat sju plagg och märker att jag lätt kan hänga ifrån mig de jag inte ska köpa på ett ställ just utanför. Det ökar min positiva känsla för en viss butik.
De flesta butiker jag är in i har kanske två valfria av ovanstående punkter, men jag skulle gärna se att fler fyllde upp hela listan. Inte så stor sak, förvisso, bara min ödmjuka önskan.
I slutändan är det ju trots allt kläderna man går in för.
Är det verkligen de ultimata browniecupcakesen?
Den frågan ställde jag mig, efter att ha läst detta inlägg på bloggen Heavenly Cupcake. Det såg gott ut och receptet verkade lovande. Till verket!
Smält smör och choklad i en kastrull. Häll socker, mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en skål och tillsätt ett ägg i taget och vispa emellan. Häll över chokladblandningen och rör ihop. Blanda försiktigt ner den hackade chokladen. Ställ pappersformar i en muffinsplåt, fyll formarna. Detta receptet räcker till ca 9st. Grädda i 180 grader i cirka 20 minuter. När en provsticka kommer ut ren är de klara. Låt svalna på galler
Vispa smöret krämigt med elvisp, tillsätt cream cheese och vispa fluffigt. Häll i vaniljsockret och florsockret lite i taget, vispa till en slät massa. Låt stå en stund i kylskåp ifall den är för mjuk för att spritsa.
Nu var det inte bara för att jag tycker om chokladmuffins jag bestämde mig för dessa. Den verkliga anledningen var att jag aldrig provat att göra riktiga cupcakes med frosting och dessutom inte ens smakat tidigare - fy på mig!
Resultatet blev underbart! Bland det godaste jag ätit i chokladbakverksväg och frostingen blev som pricken på i:et. I alla fall om man är lite försiktig med hur mycket man spritsar på, annars blir det lätt övermastigt. Å andra sidan är det väl aldrig fel att känna sig nöjd och mätt efter en istället för att ständigt sukta efter fler? Ett bevis på att smaklökarna fått uppleva en perfekt kombination.
De som hjälpte mig att äta uttryckte också stort gillande och även om vi alla tyckte att cupcakesen var mastiga, så skulle nog ingen tacka nej till en till, en annan dag.
Betyg från oss tre smaskare: 4/5, 5/5 ch 4,5/5.
Och jag åt faktiskt ytterligare en av cupcakesen idag och jag måste säga att frostingen lätt klarar en dag i kylskåp. Måhända blir den ganska fast och hård, men jag tycker att smaken satte sig ännu bättre i och med det. Nästa gång vill jag dock använda riktigt vaniljsocker och inte vanillin, som det fick bli, för att få med de där vackra vaniljstångsprickarna man ser på bilderna hos Heavenly Cupcake.
Browniecupcakes
120g choklad (jag använde 70%-ig)
100g smör
1 1/4dl socker
1dl mjöl
1/2tsk vaniljsocker
1tsk bakpulver
2 ägg
75g choklad, grovt hackad
120g choklad (jag använde 70%-ig)
100g smör
1 1/4dl socker
1dl mjöl
1/2tsk vaniljsocker
1tsk bakpulver
2 ägg
75g choklad, grovt hackad
Smält smör och choklad i en kastrull. Häll socker, mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en skål och tillsätt ett ägg i taget och vispa emellan. Häll över chokladblandningen och rör ihop. Blanda försiktigt ner den hackade chokladen. Ställ pappersformar i en muffinsplåt, fyll formarna. Detta receptet räcker till ca 9st. Grädda i 180 grader i cirka 20 minuter. När en provsticka kommer ut ren är de klara. Låt svalna på galler
Vaniljfrosting
4msk smör, rumsvarmt
100g cream cheese
5dl florsocker
3tsk vaniljsocker
4msk smör, rumsvarmt
100g cream cheese
5dl florsocker
3tsk vaniljsocker
Vispa smöret krämigt med elvisp, tillsätt cream cheese och vispa fluffigt. Häll i vaniljsockret och florsockret lite i taget, vispa till en slät massa. Låt stå en stund i kylskåp ifall den är för mjuk för att spritsa.
Nu var det inte bara för att jag tycker om chokladmuffins jag bestämde mig för dessa. Den verkliga anledningen var att jag aldrig provat att göra riktiga cupcakes med frosting och dessutom inte ens smakat tidigare - fy på mig!
Resultatet blev underbart! Bland det godaste jag ätit i chokladbakverksväg och frostingen blev som pricken på i:et. I alla fall om man är lite försiktig med hur mycket man spritsar på, annars blir det lätt övermastigt. Å andra sidan är det väl aldrig fel att känna sig nöjd och mätt efter en istället för att ständigt sukta efter fler? Ett bevis på att smaklökarna fått uppleva en perfekt kombination.
De som hjälpte mig att äta uttryckte också stort gillande och även om vi alla tyckte att cupcakesen var mastiga, så skulle nog ingen tacka nej till en till, en annan dag.
Betyg från oss tre smaskare: 4/5, 5/5 ch 4,5/5.
Slutsats:
Cupcakes är roligt! Mer frosting till folket!
Cupcakes är roligt! Mer frosting till folket!
I ett brev på posten kom Green&Black's choklad
Den vänliga själ som skickat detta underbara till mig var Helena från Kung Markatta - tack!
Lämpligt nog hade jag hela två testsjälar, utöver mig själv, hemma; både min sambo och min syster. Och av deras ansiktsuttryck och otålighet att döma blev de minst lika glada över chokladen som jag.
Låtom oss begynna med mjölkchokladen!
Innan vi börjar betygsätta vill jag bara säga att jag gillar att det är ekologiskt! Jag brukar väl dessvärre inte vara den som är jättenoga med att det som hamnar i min matkorg är miljövänligt och ekologiskt, men jag tycker om när det är det och önskar att man inte ens skulle behöva göra ett sådant val i butiken, utan att allting faktiskt skulle tillverkas så miljövänligt som möjligt. En dag, kanske.
Nåväl.
Systers tankar:
Mjölkchokladen gav en kladdig känsla i munnen. Hyfsad smak. 3/5
Sambons tankar:
Tyckte ungefär samma som systern, dock lite att det påminde om Eldorados billigbilliga choklad. Gav ändå 3/5 i betyg.
Jag tycker:
Precis som min syster så tycker jag att den lämnar något kladdigt efter sig i munnen, men det är nästan brukligt vad gäller mjölkchoklad. Den kändes i alla fall något mindre kladdig än exempelvis Marabous rena mjölkchoklad och framförallt lämnar den ingen plastig, fabricerad, hinna efter sig. Det är skönt. Jag upplever smaken som mer mogen och utvecklad, i jämförelse med liknande kakor. Tror att den skulle fungera alldeles ypperligt att baka med och att det är så jag kommer föredra den, för trots allt så är det ju mörk choklad jag främst väljer vad gäller att enbart stoppa i munnen. Ändock en klar 3 av 5.
Dags för den mörka chokladen? Ja!
Green & Black's 70%-iga chokladkaka är gjord av Trinitario-bönor, vilka är en blandning mellan Criollo och Forastero. Denna typ av bönor ska ha en lätt aromatisk smak och utgör cirka 10-15% av världens kakaoböneproduktion. Enligt Kung Markattas hemsida ska just denna vara världens första ekologiska chokladkaka, värt att applådera!
Jag blev positivt överraskad av denna choklad, jag hade inte särskilt höga förväntningar då jag tidigare provat många olika typer av mörk choklad som mestadels känts bittra (jag är nog inget större fan av Forastero-bönan) eller bara smakat... konstgjort. Jag blev dock inte heller störtkär. Har smakat bättre, har smakat sämre. Det här är en mittemellankaka vars styrkor är just att den är ekologisk (känns bättre i mitt huvud då), inte så bitter, har en ganska skarp och utmärkande smak (liiten, liten söt eftersmak) som gör att man kan njuta av en bit utan att behöva äta upp allt. Precis som det ska vara med mörk choklad - man njuter långsamt. Även denna kaka tror jag skulle fungera alldeles ypperligt i något bakverk. Mitt betyg blir en blygsam, men glad trea.
Min syster blev lite mer förtjust och gav den en hel fyra av fem med motiveringen att den kändes krämig och inte alls så torr som mörk choklad ibland kan vara. Mjölkchokladförtjuste sambon tyckte väl mest att den var helt OK för att vara 70% och gav den, precis som jag, en trea.
Lämpligt nog hade jag hela två testsjälar, utöver mig själv, hemma; både min sambo och min syster. Och av deras ansiktsuttryck och otålighet att döma blev de minst lika glada över chokladen som jag.
Låtom oss begynna med mjölkchokladen!
Innan vi börjar betygsätta vill jag bara säga att jag gillar att det är ekologiskt! Jag brukar väl dessvärre inte vara den som är jättenoga med att det som hamnar i min matkorg är miljövänligt och ekologiskt, men jag tycker om när det är det och önskar att man inte ens skulle behöva göra ett sådant val i butiken, utan att allting faktiskt skulle tillverkas så miljövänligt som möjligt. En dag, kanske.
Nåväl.
Systers tankar:
Mjölkchokladen gav en kladdig känsla i munnen. Hyfsad smak. 3/5
Sambons tankar:
Tyckte ungefär samma som systern, dock lite att det påminde om Eldorados billigbilliga choklad. Gav ändå 3/5 i betyg.
Jag tycker:
Precis som min syster så tycker jag att den lämnar något kladdigt efter sig i munnen, men det är nästan brukligt vad gäller mjölkchoklad. Den kändes i alla fall något mindre kladdig än exempelvis Marabous rena mjölkchoklad och framförallt lämnar den ingen plastig, fabricerad, hinna efter sig. Det är skönt. Jag upplever smaken som mer mogen och utvecklad, i jämförelse med liknande kakor. Tror att den skulle fungera alldeles ypperligt att baka med och att det är så jag kommer föredra den, för trots allt så är det ju mörk choklad jag främst väljer vad gäller att enbart stoppa i munnen. Ändock en klar 3 av 5.
Dags för den mörka chokladen? Ja!
Green & Black's 70%-iga chokladkaka är gjord av Trinitario-bönor, vilka är en blandning mellan Criollo och Forastero. Denna typ av bönor ska ha en lätt aromatisk smak och utgör cirka 10-15% av världens kakaoböneproduktion. Enligt Kung Markattas hemsida ska just denna vara världens första ekologiska chokladkaka, värt att applådera!
Jag blev positivt överraskad av denna choklad, jag hade inte särskilt höga förväntningar då jag tidigare provat många olika typer av mörk choklad som mestadels känts bittra (jag är nog inget större fan av Forastero-bönan) eller bara smakat... konstgjort. Jag blev dock inte heller störtkär. Har smakat bättre, har smakat sämre. Det här är en mittemellankaka vars styrkor är just att den är ekologisk (känns bättre i mitt huvud då), inte så bitter, har en ganska skarp och utmärkande smak (liiten, liten söt eftersmak) som gör att man kan njuta av en bit utan att behöva äta upp allt. Precis som det ska vara med mörk choklad - man njuter långsamt. Även denna kaka tror jag skulle fungera alldeles ypperligt i något bakverk. Mitt betyg blir en blygsam, men glad trea.
Min syster blev lite mer förtjust och gav den en hel fyra av fem med motiveringen att den kändes krämig och inte alls så torr som mörk choklad ibland kan vara. Mjölkchokladförtjuste sambon tyckte väl mest att den var helt OK för att vara 70% och gav den, precis som jag, en trea.
Slutsats:
Rosor är röda, violer är blå
Den första fick en trea, den andra likaså.
Rosor är röda, violer är blå
Den första fick en trea, den andra likaså.
My very first tofu experience
I många, många år har jag sneglat på tofun där i hyllan, försiktigt tittat på förpackningarna, försökt klura ut hur det kan tänkas smaka, kännas, lukta... och sedan bara ställt tillbaka och gått vidare till de för mig mer bekanta matvarorna. Jag har läst recept, hört folk lovprisa, planerat att köpa och sedan glömt bort.
Igår var det dags.
Den lyckligt utvalda? Jo, ingen mindre än:
Hade dessutom hunnit leta upp ett recept från Tasteline innehållande både soja och ingefära, två av mina favoritingredienser - hurra!
1. Blötlägg champinjonerna i cirka 10 minuter. Krama ur vattnet och skiva champinjonerna.
2. Hetta upp en wokpanna med matoljan
3. Woka gul lök, svamp och ingefära i ungefär 2-3 minuter.
4. Skär tofun i fyrkantiga bitar och blanda försiktigt ner.
5. Tillsätt soja och kycklingbuljong. Låt puttra på svag värme.
6. Rör i majsmjölblandningen. Tillsätt strimlad salladslök och vitlök.
7. Strö över vitlök och ringla över sesamoljan.
8. Servera med jasminris, sojasås och eventuellt en grönsallad.
Jag skulle kunna lägga till ett steg 8 i min "hur man tillagar detta"-beskrivning. Nämligen: NJUT! Detta recept var underbart gott!
Men nu var det ju inte egentligen själva maträtten jag skulle recensera (även om den faktiskt hade fått 4/5 på min betygsskala), utan tofun. Hur var den?
Smak: I sig själv - inte så mycket. I rätten - god som attan! Hade kunnat låta det koka mer och låta sojan riktigt sugas in för extra fulländning, tror jag.
Lukt: Nja, sisådär. Min sambo med känsligare näsa tyckte (pardon my french) att det luktade "gammal j***a trollsvamp", men honom ska vi inte lita på, det var faktiskt inte så farligt. Och så ville han nog bara göra sig lite lustig.
Konsistens: FANTASTISK! Jag är en total sucker för underliga och speciella konsistenser; hur något känns att tugga på kan för mig vara det som antingen friar eller fäller en maträtt. Och det här gillade jag. Skarpt. Något svampig, pyttelite gummiaktig och mjuk. Nice. Påminner lite om ost, men ändå inte. Svårbeskrivet.
Användningsbarhet: Stor. Kan användas i soppor, grytor, wokas, stekas... hur det beter sig i ugn vet jag dock ej (kanske blir en framtida test av mig?). Att den även har en väldigt diskret smak gör också användningsområdet större, eftersom man kan få det att smälta in i det mesta.
Betyg: Någonstans mellan 4 och 5. Inte illa alls.
Igår var det dags.
Den lyckligt utvalda? Jo, ingen mindre än:
Hade dessutom hunnit leta upp ett recept från Tasteline innehållande både soja och ingefära, två av mina favoritingredienser - hurra!
Kinesisk wok med tofu och ingefära (4 port)
200 g tofu
0,5 dl matolja
1 st finhackad gul lök
2 hackade vitlöksklyftor
1 tsk färsk finhackad ingefära (jag använde malen, torkad)
8 st champinjoner eller shiitakesvamp
1 tsk kinesisk soja
0,5 dl kycklingbuljong
1 tsk majsmjöl, blandat med 2 tsk vatten
1 knippe salladslök
0,5 tsk sesamolja
vitpeppar
Till servering:
Jasminris
Sojasås
200 g tofu
0,5 dl matolja
1 st finhackad gul lök
2 hackade vitlöksklyftor
1 tsk färsk finhackad ingefära (jag använde malen, torkad)
8 st champinjoner eller shiitakesvamp
1 tsk kinesisk soja
0,5 dl kycklingbuljong
1 tsk majsmjöl, blandat med 2 tsk vatten
1 knippe salladslök
0,5 tsk sesamolja
vitpeppar
Till servering:
Jasminris
Sojasås
1. Blötlägg champinjonerna i cirka 10 minuter. Krama ur vattnet och skiva champinjonerna.
2. Hetta upp en wokpanna med matoljan
3. Woka gul lök, svamp och ingefära i ungefär 2-3 minuter.
4. Skär tofun i fyrkantiga bitar och blanda försiktigt ner.
5. Tillsätt soja och kycklingbuljong. Låt puttra på svag värme.
6. Rör i majsmjölblandningen. Tillsätt strimlad salladslök och vitlök.
7. Strö över vitlök och ringla över sesamoljan.
8. Servera med jasminris, sojasås och eventuellt en grönsallad.
Jag skulle kunna lägga till ett steg 8 i min "hur man tillagar detta"-beskrivning. Nämligen: NJUT! Detta recept var underbart gott!
Men nu var det ju inte egentligen själva maträtten jag skulle recensera (även om den faktiskt hade fått 4/5 på min betygsskala), utan tofun. Hur var den?
Smak: I sig själv - inte så mycket. I rätten - god som attan! Hade kunnat låta det koka mer och låta sojan riktigt sugas in för extra fulländning, tror jag.
Lukt: Nja, sisådär. Min sambo med känsligare näsa tyckte (pardon my french) att det luktade "gammal j***a trollsvamp", men honom ska vi inte lita på, det var faktiskt inte så farligt. Och så ville han nog bara göra sig lite lustig.
Konsistens: FANTASTISK! Jag är en total sucker för underliga och speciella konsistenser; hur något känns att tugga på kan för mig vara det som antingen friar eller fäller en maträtt. Och det här gillade jag. Skarpt. Något svampig, pyttelite gummiaktig och mjuk. Nice. Påminner lite om ost, men ändå inte. Svårbeskrivet.
Användningsbarhet: Stor. Kan användas i soppor, grytor, wokas, stekas... hur det beter sig i ugn vet jag dock ej (kanske blir en framtida test av mig?). Att den även har en väldigt diskret smak gör också användningsområdet större, eftersom man kan få det att smälta in i det mesta.
Betyg: Någonstans mellan 4 och 5. Inte illa alls.
Slutsats:
Denna tofu från alpro soya är väl värd sitt pris och jag kommer köpa den igen,
vad sambons näsa än må säga.
Denna tofu från alpro soya är väl värd sitt pris och jag kommer köpa den igen,
vad sambons näsa än må säga.
Shaktimattan - upp till bevis!
Bestämde mig för ungefär en vecka sedan att se what all the fuzz is about gällande spikmattevärlden, som varit så otroligt hypad de senaste månaderna. Och med tanke på att jag själv ibland har svårt att slappna av, samt en stel nacke - något spikarna sägs kunna hjälpa mot - så kändes det som att jag i alla fall inte kunde ha något att förlora.
Lyckades få tag på en relativt billig matta. Tittade först runt lite på Tradera, och fann förvisso billiga spikmattor av alla de slag, men eftersom man då måste kämpa mot en hel hög med andra smärtstillesökande individer och vanligtvis får vänta någon dag innan man får sin vara, beslöt jag mig för att leta upp mer lokala alternativ. Lyckades till slut få fatt i en Shaktimatta för ett, vad jag anser vara, billigt pris på "ynka" 479 kronor. Detta på mindre närbutikskedjan Handlar'n. Vet dock ej om alla deras butiker har just detta erbjudande.
Kort sammanfattat ur det lilla informationshäfte som följde med är detta vad spikmattan sägs kunna göra:
Något negativt med mattan är dock att när jag tittade nära på den för någon dag sedan, märkte jag att många av de små plastpiggarna har vikt sig på toppen och blivit trubbiga. Och jag som ändå inte väger som en flodhäst tycker att de borde stå sig i alla fall en lite längre stund än några dagar, så där försvann lite av min uppfattning om mattans kvalitet. Det får mig också att undra om de som berättat att de haft ont vid första liggningen men klarat det bra sedan också fått sina piggar vikta, så att det är det som lindrat? Om vi kanske bara blivit lite lätt lurade?
Skulle det vara någon mer där ute i cyberrymden som har en spikmatta och lagt märke till vikta piggar - skriv gärna och berätta!
Så här ser piggarna alltså ut nu:
Jag har dock ännu själv bara hunnit testa ett fåtal liggningar på mattan, så jag tror inte jag i detta läge kan ge ett slutgiltigt betyg på vad jag upplever har blivit bättre med min kropp (om det blir så alls). Däremot kan jag redogöra för min känsla av att ligga på den. Jag har alltså läst och hört människor rapportera om smärta och/eller värme i kroppen när de ligger på mattan, medan jag för min del aldrig tyckte att det gjorde direkt ont. Efter en stund började dock hela kroppen pulsera, och jag antar att det var blodcirkulationen som kom igång, lite spännande. Kände även av en viss värmeutstrålning vid första testen, detta har dock inte återkommit de andra gångerna jag provat. Jag tycker hittills inte att det är väldigt obehagligt eller jätteskönt med Shaktimattan, men skulle jag så småningom bli hjälpt på något sätt så är det helt klart värt det ändå.Fortsätter kämpa. Men, som sagt, jag återkommer med slutgiltigt betyg när jag provkört ordentligt.
Lyckades få tag på en relativt billig matta. Tittade först runt lite på Tradera, och fann förvisso billiga spikmattor av alla de slag, men eftersom man då måste kämpa mot en hel hög med andra smärtstillesökande individer och vanligtvis får vänta någon dag innan man får sin vara, beslöt jag mig för att leta upp mer lokala alternativ. Lyckades till slut få fatt i en Shaktimatta för ett, vad jag anser vara, billigt pris på "ynka" 479 kronor. Detta på mindre närbutikskedjan Handlar'n. Vet dock ej om alla deras butiker har just detta erbjudande.
Kort sammanfattat ur det lilla informationshäfte som följde med är detta vad spikmattan sägs kunna göra:
- Minska kroppsliga spänningar och emotionella blockeringar
- Sägs öka kroppens blodcirkulation och syreupptagning
- Arbeta mot depression och hög stressnivå/verka lugnande
- Förbättra matsmältningen
- Kan vara bra efter träning i återhämtningssyfte
- Frigöra endorfiner
Något negativt med mattan är dock att när jag tittade nära på den för någon dag sedan, märkte jag att många av de små plastpiggarna har vikt sig på toppen och blivit trubbiga. Och jag som ändå inte väger som en flodhäst tycker att de borde stå sig i alla fall en lite längre stund än några dagar, så där försvann lite av min uppfattning om mattans kvalitet. Det får mig också att undra om de som berättat att de haft ont vid första liggningen men klarat det bra sedan också fått sina piggar vikta, så att det är det som lindrat? Om vi kanske bara blivit lite lätt lurade?
Skulle det vara någon mer där ute i cyberrymden som har en spikmatta och lagt märke till vikta piggar - skriv gärna och berätta!
Så här ser piggarna alltså ut nu:
Jag har dock ännu själv bara hunnit testa ett fåtal liggningar på mattan, så jag tror inte jag i detta läge kan ge ett slutgiltigt betyg på vad jag upplever har blivit bättre med min kropp (om det blir så alls). Däremot kan jag redogöra för min känsla av att ligga på den. Jag har alltså läst och hört människor rapportera om smärta och/eller värme i kroppen när de ligger på mattan, medan jag för min del aldrig tyckte att det gjorde direkt ont. Efter en stund började dock hela kroppen pulsera, och jag antar att det var blodcirkulationen som kom igång, lite spännande. Kände även av en viss värmeutstrålning vid första testen, detta har dock inte återkommit de andra gångerna jag provat. Jag tycker hittills inte att det är väldigt obehagligt eller jätteskönt med Shaktimattan, men skulle jag så småningom bli hjälpt på något sätt så är det helt klart värt det ändå.Fortsätter kämpa. Men, som sagt, jag återkommer med slutgiltigt betyg när jag provkört ordentligt.
