Jag testar allt

Ja, många är det som redan hunnit med denna glass, men jag tog lite tid på mig. Trots allt kostar ju Ben & Jerry's-bägarna ganska mycket.

Jag har hört och läst att den fått lite blandade recensioner; en del som löööövs it och en del som dissar den ganska hårt.

Nu var det ett tag sedan jag senast köpte naturgodis, men idag föll suget på och då upptäckte jag den här lilla nyheten:

 

Denna lilla rackare väger bara ynka 10 gram och om jag förstått Cloettas hemsida rätt så görs denna choklad enbart i den här storleken. Det finns en till med lingonsmak, men den har jag inte provat.


Detta är alltså en mörk choklad med blåbär. Alltså, inte smak av blåbär utan med blåbär i. Tummen upp för det! Fast chokladen? Mörk, står det. Hur mörk är inte deklarerat i innehållsförteckningen och mitt smaksinne säger mig att det kanske inte är så hög kakaohalt ändå. Om inte annat så känns den väldigt sockrig när man tuggar - små små sockerpartiklar som nästan obemärkt knastrar mellan tänderna. Men de känns om man känner efter. Det är synd. Jag hade velat ha en len, ordentligt mörk choklad med hela blåbär i. Detta gick inte hela vägen fram.

Betyg: 2/5. Plus i kanten för blåbär som är hela och smakar blåbär på riktigt.

Hela två produkttester på en och samma dag! Fantastiskt, nicht wahr?

Detta är alltså ett av Marabous nyaste tillskott bland chokladkakorna.

Jag har hört mycket gott om den och gillar mint och polka. Kan funka.

 

Jag är ju inte jätteförtjust i enbart mjölkchoklad då detta har en tendens att bli kladdigt i munnen, så denna med polkabitar i borde ju inte vara en besvikelse.

 

Och precis som jag misstänkte så smakar den gott. Inte världsomvälvande då det inte direkt är några nya smaker som blandats, men en sådan där lagomt god chokladkaka som man nog kan tänkas inhandla ibland för att antingen svulla lite i eller baka med, för det tror jag den skulle funka ypperligt till.

 

Jag tror inte jag har så mycket negativt att säga heller, polkabitarna var ganska lagoma i storlek, möjligen hade det varit roligt om de hade varit lite större, men det fungerar egentligen rätt bra som det är.

Mitt betyg blir alltså: 3,5/5. För att vara en god choklad måhända ni tycker den fick lågt betyg, men jag drar ner lite för att det inte är någon direkt ny och spännande smak, jag tycker nog Marabou hade kunnat leka lite mer. Och lite för att det var mjölkchoklad. Tänk, tänk, om det hade varit mörk choklad med polka istället!

 

Och då är ju naturligtvis frågan om denna kaka är värd att smaka.

 

Jag bryter loss en bit, stoppar förväntansfullt in i munnen och låter den vandra runt bland tunga och tänder, och vad händer? Jo, inte så mycket. Den smakar som vanlig daim ska smaka, men med en liiiiten, liiiten antydan till mint och en ännu mindre förnimmelse av päron. Det är en svår upplevelse för min gom, för den kan inte riktigt bestämma sig för om det faktiskt är gott eller inte. Själva grunddaimen är oklanderlig, men de där sommardrömssmakerna går inte riktigt hela vägen. Om jag hade provat denna utan att veta att det var andra smaker i den hade jag nog funderat över de där smakerna i bakgrunden, om kanske chokladen hade blivit dålig eller om jag just borstat tänderna.

 

Jag får nog säga att det inte var någon större höjdare och det är nog tur att den bara säljs under en begränsad period. Enligt mitt tycker skulle de ha skippat päronet helt och kanske betonat minten lite mer.

Så, vad blir då betyget? En ynka 2/5. Jag köper nog hellre vanlig Daim.

 

Nu är det oktober och med det månaden som vigts åt kampanjer för bröstcancerforskningen. Den rosa färgen dyker upp lite här och var och tidningarna fylls med reportage.

Och så har vi ju i år även rattar. Ahlgrens Rosa Rattar, för att vara mer exakt.



Denna påse säljs nu under oktober och 10% av överskottet från försäljningen går till kampen mot bröstcancer. Det gillas.



Så här ser alltså rattarna i fråga ut. Påminner både i smak och konsistens om de vanliga bilarna, inget direkt speciellt över dem, vilket jag kan känna var lite trist. Nu när Ahlgrens bilar kommit på det fyndiga namnet och utformandet (vilket jag tycker) hade de ju kunnat slänga in någon lite roligare smak också, då skulle ju i alla fall fler bli lockade att köpa fler påsar och därmed stödja kampen mer.

Å andra sidan är det ju faktiskt främst ändamålet man inhandlar dessa för och det blir säkert en liten slant i bidrag oavsett. Så jag kan inte helt döma ner dessa små skumbildelar. De är ju ändå helt okej att äta också och ska få stå med som tilltugg till kvällens filmtittande. Och bäst känns det ju att veta att någon där ute kanske får en lite lättare kamp med forskningens och mitt godissmaskandes hjälp.

Jag var på ICA Maxi och handlade häromdagen och fick då syn på denna:

 

Men vad var det? En müslikaka av något slag? Fruktkaka? Hmm, jaja, den kostade bara 10 kronor så den fick följa med hem.

 

 

Idag fick det bli smakande av den ute på vår inglasade altan. Mysigt och fint. Och gott?
Nja... både och! När jag tog första tuggan tyckte jag bara det kändes konstigt och ovant, jag hade någonstans förväntat mig lite krispighet av någon anledning, men kakan var bara mjuk och halvseg. Och smaken söt och fruktig.

När jag tittar på innehållsförteckningen nu ser jag detta: Äpple (36%), mandlar, russin, dadlar, rismjöl, kanel (0,7%).

I stort sett bara frukt! Och det är ju jättebra i motsats till alla dessa müslibars som innehåller både massvis med socker och choklad (även om det är dödligt gott), men det här är inget jag kommer köpa igen. Det är smaken av dadlar som förstör det för mig, för det tycker jag inte om. Men någon annan kanske skulle uppskatta detta? (Min sambo valde dock att spotta ut det lilla han smakade, så man vet ju i och för sig aldrig).

Plus i kanten för att alla ingredienser tydligen är ekologiska dock. Annars blir det ett vänligt tack, men nej tack.

I Ahlgrens Bilars senaste nyhetsbrev kan man läsa om de Rosa Rattarna, det vill säga en specialgjord påse med rosa rattformade godisar som kommer säljas under hösten till förmån för Rosa Bandets forskning mot bröstcancer.

 

Enligt Ahlgrens Bilar kommer 10% av överskottet från försäljningen gå till arbetet mot bröstcancer. Och jag tycker det är ett fint och ganska roligt initiativ (ordlekar är ju alltid skoj) och kommer nog köpa en påse att testa när de kommer ut i butik i oktober.

 

Frågan är bara vad de kommer smaka? Hallon?

 

Var i grannstaden i fredags och tumlade in i en chokladbutik som sålde dessa, som ursprungligen kommer från venuschoklad:



Små "doppare" av, enligt kvinnan i kassan, 70%-ig choklad ämnade att låta smälta i exempelvis kaffe, te eller mjölk.
Varm choklad är mumma, dricker inte kaffe och te ska vara av... teblad, så valet av vätska blev inte svårt.

Jag är dock besviken. Trots mycket varm mjölk smälte dopparen ut till en grynig massa istället för att beblanda sig mjukt med mjölken, som den borde. Handhavandefel eller dålig choklad?
Dessutom var det inte mycket till smak i den. Jag tycker i och för sig att det ska vara väldigt starkt, så de som föredrar mer blaskig (i brist på bättre ord och beskrivet av min egen smak) varm choklad kanske skulle tycka bättre om dem.
Jag drack inte ens ur min mugg och med tanke på priset (2 doppare kostade 42kr) så kommer dessa inte inhandlas igen. Tacka vet jag mjölk, kakao, socker och eventuellt lite grädde.

Betyg: 2/5 Och då är jag lite snäll.

Den vänliga själ som skickat detta underbara till mig var Helena från Kung Markatta - tack!

Lämpligt nog hade jag hela två testsjälar, utöver mig själv, hemma; både min sambo och min syster. Och av deras ansiktsuttryck och otålighet att döma blev de minst lika glada över chokladen som jag.

Låtom oss begynna med mjölkchokladen!



Innan vi börjar betygsätta vill jag bara säga att jag gillar att det är ekologiskt! Jag brukar väl dessvärre inte vara den som är jättenoga med att det som hamnar i min matkorg är miljövänligt och ekologiskt, men jag tycker om när det är det och önskar att man inte ens skulle behöva göra ett sådant val i butiken, utan att allting faktiskt skulle tillverkas så miljövänligt som möjligt. En dag, kanske.

Nåväl.

Systers tankar:
Mjölkchokladen gav en kladdig känsla i munnen. Hyfsad smak. 3/5

Sambons tankar:
Tyckte ungefär samma som systern, dock lite att det påminde om Eldorados billigbilliga choklad.    Gav ändå 3/5 i betyg.

Jag tycker:
Precis som min syster så tycker jag att den lämnar något kladdigt efter sig i munnen, men det är nästan brukligt vad gäller mjölkchoklad. Den kändes i alla fall något mindre kladdig än exempelvis Marabous rena mjölkchoklad och framförallt lämnar den ingen plastig, fabricerad, hinna efter sig. Det är skönt. Jag upplever smaken som mer mogen och utvecklad, i jämförelse med liknande kakor. Tror att den skulle fungera alldeles ypperligt att baka med och att det är så jag kommer föredra den, för trots allt så är det ju mörk choklad jag främst väljer vad gäller att enbart stoppa i munnen. Ändock en klar 3 av 5.

---

Dags för den mörka chokladen? Ja!

Det första jag har tänkt testa i denna nya blogg, är något som de allra flesta antagligen redan hunnit prova på. I alla fall de som matbloggar. Men, jag har inte tänkt skämmas och känna mig långsam för det, man bör väl gå varsamt och sakta fram? Prova sina nya bloggvingar, så att säga.

Det var hur som helst inget annat än en bit av denna chokladkakas vingar som fick den stora äran att flaxa in i min mun:

På ett sätt ett konstigt val av mig, då jag vanligtvis föredrar mörk choklad, men samtidigt helt rätt, eftersom jag inte kan få nog av härligt saftiga jordgubbar under sommaren. Just denna innehåller förvisso inte färska bär (eller skenfrukt, vilket jordgubben tydligen är) utan frystorkade, men det blir ju i alla fall rätt smak.

Jag lät både mitt och sambons gap ta en bit. Resultatet?